Det här är inte ett glatt inlägg


Där sitter du och här sitter jag, främlingar sammanlänkade av ord. Ord som jag skrivit och ord som du läser. Men mina ord gör mig inte mer verklig, jag känner mig tvärtom - jag försvinner. Orden kan till och med vilseleda andra att tro att jag finns. Jag finns inte, det är så det känns. För ingen ser mig, ingen letar, ingen saknar mig. Sträck ut din hand, den griper efter tomrum. Jag vet inte när det startade, tomrummet, eller när det kommer ta slut. Hopp om förändring vet jag inte om jag har, det enda som gör att jag inte inte inte finns är att jag mer eller mindre lovat att inte försvinna. Att vara försvunnen och att inte finnas är inte samma sak. Jag är den ena men inte den andra. Det kanske låter konstigt men när du är försvunnen så finns det någon som saknar dig, du är borta. Jag är inte borta, jag är här men jag finns inte. Förstår du? 
 
Jag är här men jag finns inte.

Skrivet | |
Upp